INFORMATION FÖR
PERSONAL INOM
TANDVÅRDEN SAMT
HÄLSO- OCH
SJUKVÅRDEN

HALITOSIS (DÅLIG ANDEDRÄKT)

Halitosis drabbar män och kvinnor i alla åldrar och kan medföra negativa konsekvenser i det sociala livet för den som drabbas. En vanlig missuppfattning är att halitosis har med magen att göra. Faktum är att halitosis har sitt ursprung i munhålan i cirka 90 procent av alla fall, och förekomsten är hög. Studier visar att upp till 50 procent av befolkningen har problem med halitosis.^1,2,3

Orsakerna bakom halitosis kan delas in i två kategorier: endogena och exogena. Exogen andedräkt orsakas av externa faktorer som vitlök, tobak och kryddstark mat, medan den endogena andedräkten kommer från munhålan (nämligen i ungefär 90 procent av alla fall).

Vanliga endogena orsaker till halitosis

• Dålig munhygien
• Tandköttsinflammation
• Muntorrhet (xerostomi) på grund av lite eller ingen saliv i munhålan. När salivproduktionen minskar ökar normalt mängden bakterier, vilket i sin tur kan ge upphov till halitosis.
• Parodontit är en endemisk sjukdom och studier visar att 40 procent av alla vuxna har någon typ av parodontal sjukdom och att tio procent lider av en allvarlig parodontal sjukdom. Forskning visar att det finns en tydlig koppling mellan parodontit och mängden flyktiga svavelföreningar, i synnerhet förekomsten av metylmerkaptan. Patienter som lider av parodontit lider i allmänhet även av halitosis.⁴
• Implantat/proteser/tandställning

Så bildas halitosis

Gramnegativa anaeroba bakterier finns i munhålan, mellan tänderna, i tandköttsfickor och i fördjupningar på baksidan av tungan. De här bakterierna anses vara den primära faktorn bakom produktionen av svavelhaltiga gaser. Gaserna kan även direkt skada omgivande vävnad i munhålan och därigenom bidra till parodontitprocessen.⁵

De gramnegativa anaeroba bakterierna innehåller enzymer (cysteindesulfuras och metionin) som bryter ned aminosyror till lättflyktiga svavelföreningar, som sedan uppfattas som halitos i utandningsluften.

Den illaluktande lättflyktiga svavelföreningen består främst av sulfid (H2S), metylmerkaptan (CH3SH) och dimetylsulfid (CH3)2SH. Metylmerkaptan är den komponent i den lättflyktiga svavelföreningen som luktar värst, även i små mängder, och är därför den komponent som är viktigast att eliminera.^6,7

SB12 – kliniskt bevisad långvarig effekt mot halitosis
SB12-skölj

SB12 har utvecklats vid den odontologiska fakulteten vid Oslos universitet och är en internationellt patenterad produkt som ger tolv timmars effekt vid halitosis. SB12 innehåller en unik och patenterad sammansättning av zinkacetat (0,3 %) och klorhexidindiacetat (0,025 %) i låga koncentrationer. De här ingredienserna har en synergieffekt som är långtidsverkande och förebygger halitosis⁸. Munsköljet SB12 innehåller även 0,05 % natriumfluorid.

SB12 kamouflerar inte halitosis, utan går till botten med problemet genom att neutralisera och förebygga bildandet av svavelföreningar i munhålan⁹. Goda bakterier är nödvändiga och hjälper till att hålla munnen frisk; SB12 förhindrar bara att bakterierna bryter ned matpartikar, saliv osv. till illaluktande svavelföreningar.

SB12 har testats i flera kliniska studier med gaskromatografisk analys, halimeteranalys och organoleptiska tester.^8–12

Verkningssätt

De aktiva ingredienserna i SB12 (zinkacetat och klorhexidindiacetat) förebygger bildandet av vätesulfid (H2S), metylmerkaptan (CH3SH) och dimetylsulfid (CH3)2SH. Zinkacetat i sig självt eliminerar vätesulfid, men är mindre verksamt på metylmerkaptan och dimetylsulfid, och därför behövs klorhexidinet.

Klorhexidinet bryter ned gaser som innehåller svavelmolekyler, vilket gör det enklare för zinken att reagera med svavlet så att olösliga sulfider bildas. När det gäller metylmerkaptan är svavlet så tätt bundet att enbart zink inte förmår binda svavlet. Tillsättning av klorhexidin bryter dock ned metylmerkaptan och dimetylsulfid och gör att zinken kan bindas och bilda luktfria olösliga sulfider. Klorhexidin har även den unika förmågan att fästa vid munslemhinnan, tungan och tänderna och ger därmed en långtidsverkande effekt.

Kombinationen av zink och klorhexidin har en synergieffekt på halitos. Detta innebär också att de aktiva ingredienserna i SB12 samverkar och ger effekt i mycket låga koncentrationer. Tack vare de optimala låga koncentrationerna av zinkacetat och klorhexidin slipper användaren vanliga biverkningar som annars brukar ha samband med användning av de här ingredienserna i höga koncentrationer. ^8–12

Referenser:

¹ Tonzetich J. Production and origin of oral malodor: a review of mechanisms and methods of analysis. Journal of Periodontology (1977) 48: 13-20.

² Quuirynen M. Management of oral malodour. J Clin Periodontol (2003) 30 (Suppl.5) 17-18.

³ Wåler S.M, Jonski G, Young A and Rölla G. Halitosis - nytt om diagnostikk og behandling. Odontologi (2001).

⁴ Hugosson, A, Norderyd O, Slotte C, Thorstensson H. Distribution of periodontal disease in a Swedish adult population 1973, 1983 and 1993. J Clin Periodontol (1998) 25: 542-548.

⁵ Johansson B. Bad breath. Prevalence, periodontal disease, microflora and inflammatory markers.Department of Periodontology, Karolinska Institutet (2005) 9-31.

⁶ Kleinberg I, Westbay G. Oral malodor. Crit Rev Oral Biol Med (1990) 1: 247-259.

⁷ Scully C, El-Maaytah M, Porter SR, Greenman J. Breath odor: Etiopathogenesis, assessment and management. Eur J Oral Sci (1997) 105: 287-293.

⁸ Thrane P, Jonski G, Young A, Rölla G. A New Mouthrinse Combining Zinc and Chlorhexidine in Low Concentrations Provides Superior Efficacy Against Halitosis Compared to Existing Formulations: A Double-Blind Clinical Study. J Clin Dent (2007) 18: 82-86.

⁹ Thrane P, Jonski G, Young A, Rölla G. Zn and CHX mouthwash effective against VSCs responsible for halitosis for up to 12 hours. Dental Health (2009) 48:2-6.

¹⁰ Thrane P, Jonski G, Young A. Comparative effects of various commercially available mouth-rinse formulations on halitosis. Dental Health (2010) 49: 6-10.

¹¹ Saad S, Greenman J, Shaw H. Comparative effects of various commercially available mouthrinse formulations on oral malodor. Oral Diseases (2011) 17: 180-186.

¹² Ademoviski et al. Comparison of different treatment modalities for oral halitosis. Acta Odontol. Scand. (2012) 3: 224-233.